När jag läste om kognitiva strukturer i Perspektiv på
lärande (Philipp & Soltis, 2014, s.105-107) och
vikten av kopplingar och sammanhang att hänga upp ny information på, gick många
tankar tillbaka till min egen skoltid där bristen på det var stor.
För att friska upp ert minne
vad gäller en beskrivning i Perspektiv
på lärande (Philipp & Soltis, 2014, s.106) var en av författarna i Canberra
i sin ungdom under en längre period. Han undrade varför han alltid kom tillbaka
till samma ställe efter en lång tids körande med bil. Han visste inte att huvudgatorna i den staden löper i stora cirklar... Hade han tittat på en karta innan körningen, hade
förutsättningarna varit helt annorlunda. Exemplet visar att den som har en ungefärlig
uppfattning om hur kartan ser ut har lättare att förstå och lära sig detaljerna. Det är en
mycket viktig poäng! För att applicera detta på skolan är det betydelsefullt att ha
ett antal grundläggande idéer om ämnet innan det går att tillföra nya
kunskaper. Ett meningsfullt sammanhang som det går att relatera det nya till underlättar lärandet. Det är mycket enklare att ta till sig ny information när
det finns något att knyta den till! Alltså är det viktigt att som
lärare ge eleverna kopplingar och visa på samband till olika saker för att de
lättare ska komma ihåg och kunna sortera in sin nya kunskap.
Min egen erfarenhet från
grundskolan är att det har varit väldigt skralt med den typen av kopplingar,
samband och meningsfull kontext. Läraren kom oftast in och sa att idag ska vi gå
igenom…. och så fanns ingen koppling till annat eller på något sätt en
anknytning till ett meningsfullt sammanhang.
Vilka är era upplevelser, har
lärarna varit bra på att presentera ämnet och ge kopplingar och sammanhang? Hur
ser det ut idag, har det förändrats?
Vad tror ni om betydelsen av
detta och vad blir konsekvenserna när man inte kopplar ny information till
tidigare kunskaper eller ett för eleverna meningsfullt sammanhang?
Referens:
Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Lund: Studentlitteratur.
Mina upplevelser från grundskolan är precis som du skriver, läraren kom in i klassrummet och började dagen eller lektionen utan några kopplingar, samband eller sammanhang.
SvaraRaderaJag tror att eleverna får det enklare för sig att förstå skoluppgiften om man kopplar det till något de redan gjort eller utsatts för, samt tror jag att konsekvenserna blir negativa om man inte kopplar ny information till tidigare erfarenheter för jag anser att den nya informationen inte fastnar lika bra och att barnen går miste om värdefull information.
Jag kan inte riktigt komma ihåg om undervisningen under min skoltid hade liknande brister, som de du beskriver (det var ett tag sedan jag gick ut gymnasiet) men jag håller med om att den typen av förförståelse och kopplingar skulle förmodligen förbättra all inlärning och fortsatt förståelse. Som lärare borde det, om inte annat, vara naturligt att vilja skapa goda förutsättningar för elevernas inlärning, sätta de kunskaper man vill lära ut i ett sammanhang, dra paralleller, skapa mening och intresse och på så vis förhoppningsvis lära ut ännu lite mer.
SvaraRaderaDetta får mig också att tänka på den pedagogik som i generaliserande drag går ut på att eleven ska söka sin kunskap själv och därmed förväntas vara källkritisk och kunna bedöma vilken kunskap som är relevant. Många debatter förklarar desperat att det är inte så det går till i ett klassrum, det är inte antingen katederundervisning eller självständigt arbete, det är både och. Dock har det varit ett väldigt tjat om detta med självständigt arbete, att barnen är så duktiga på källkritik nuförtiden, till skillnad mot förr (va?), att klassisk kunskapsförmedling är förlegat, så vad ska man tro? Jag tror inte att elever av idag har tillräckligt på fötterna för att söka och sålla bland så mycket kunskap som de sätts att göra.
Ett fåtal kan klara av att söka sin egen kunskap tack vare medfött omdöme och allmänbildning hemifrån, men hur ska det gå för resten? Hur ska man kunna vara käll- och informationskritisk om man inte har några tidigare kunskaper att jämföra nya fakta med? Många är t.ex. förtjusta i att avfärda utantill-inlärningen av årtal och epoker för historiska händelser och personer med argumentet att årtal går att läsa sig till vid behov. Så resonerar inte jag. Kännedom om viktiga årtal har egentligen inget egenvärde, mest om ära och rikedom står på spel i en frågesport. Nej, det är när jag sedan tidigare känner till exakt eller ungefär något hände, något existerade eller när någon levde som jag kan sätta saker i samband, göra jämförelser, föra resonemang, dra slutsatser och slutligen ta till mig ny kunskap. Själv tycker jag dessutom att livet blir mer intressant när jag har ett hum om vad, när, var och hur.
Jag tror precis som du på en blandning av olika sätt att en blandning av "katederundervisning" och självständigt arbete är bra. Variation på sättet att lära är viktigt dels för att skapa dynamik och förhindra att eleverna tycker det blir enformigt men också för att det är viktigt att även kunna söka kunskap på egen hand. Det handlar ju mycket om det i det livslånga lärandet. Men självklart behövs instruktioner och kunskap om hur man söker, vad som kan vara relevant och att vara kritisk. Där har läraren en stor roll.
RaderaIntressant det du skriver om årtal och utantill-lärande. Jag har inte funderat så mycket över det mer än att jag också tyckt att det är bra att det inte är så stort fokus på årtal längre, men precis som du beskriver kan det faktiskt vara bra många gånger. Det går att hänga upp olika information på årtalet, relatera till andra händelser och jämföra mm. Problemet har väl varit att man vet när saker hände men inte så mycket om vad som hände och det är såklart inte bra. Ser man det utifrån kartperspektiv så är årtalen viktiga punkter på kartan som kunskaper kan knytas till. Men det gäller också att få en översiktlig förståelse/bild av händelserna för att kunna komma ihåg mer än bara siffrorna.
Ja visst, att veta vad som hände när, är naturligtvis det bästa!
RaderaMina minnen från lågstadiet är bara bra. Men när jag kom upp i mellanstadiet blev det värre. Vi var en stor klass på 30 elever och en lärare. Jag tror inte vi hade en hel lektion på hela årskurs 4. Läraren bara gick ut från lektionen och lämnade 30 elever i klassrummet. Nu vet jag inte om hon försökte få hjälp från rektorn om hur de skulle gå vidare eller inte. I årskurs 5 fick 9 elever flytta till en egen klass.
SvaraRaderaMed det sagt lärde jag mig inte mycket det året. Tack vare att min mamma satt på kvällarna med mig och skolböckerna så fick hon presentera ämnet, kopplingar och sammanhang. Så det är tack vare henne som jag inte hamnade efter när årskurs 5 började.
Konsekvenserna som blir om man inte kopplar ny information till tidigare kunskaper eller ett meningsfullt sammanhang för eleven kan vara att det bli tuffare för eleven att förstå och får jobba hårdare. En elev som kan koppla till tidigare erfarenheter skapar förståelse snabbare kan då fördjupa sig och få en bredare kunskap.
Gäller att lägga sig på rätt, inte att utmana för mycket det skall vara på en nivå så att eleverna kan känna igen sig men att de även kan få en ny kunskap. GOD JUL!
SvaraRaderaJag tror verkligen att det är viktigt att skapa samband och en meningsfullhet hos eleverna för att väcka intresse och engagemang för skolan. Annars kanske skolan och uppgifterna mest känns jobbiga och obegripliga. Det är något som jag tycker är viktigt och kommer försöka jobba med i min yrkesroll. När jag gick i skolan och frågade läraren "varför ska vi lära oss det här?" så fick man gång på gång svaret "för att det står i läroplanen...", då blir man inte direkt taggad/engagerad/intresserad som elev...
SvaraRaderaBra exempel från boken, tycker jag. Det förklarar på ett så tydligt sätt hur lite för- eller kring-kunskap kan underlätta. Jag kände nog som du i perioder i skolan, särskilt i ämnen som jag hade svårare för, exempelvis matematik. Här saknade jag verkligen en koppling till vilken nytta det skulle ha i livet, i alla fall när vi kom in på mer komplicerade grejer uppåt gymnasiet.
SvaraRaderaEn konsekvens av det jag beskrivit ovan kan ju bli att eleven tappar lusten att lära sig det hen ska, samt att hen inte minns det som blivit sagt under lektionerna. Kanske kan en lära sig så pass att en klarar proven, men sedan glöms kunskaperna bort.
Precis som flera av er nämner tror jag att förutom att sammanhang underlättar lärandet så har det väldigt stor betydelse för motivationen. Det är så mycket lättare att lära när man ser användningsområdet av det man ska lära!
SvaraRaderaNär jag gick i skolan kan jag säga att det var ingen förklaring alls varför vi satt och läste det vi läste. Inte heller hade man vetskapen om att man kanske kunde detta få utan det var något man bara skulle göra. Högstadiet blev det lite mer varierat beroende på lärare. Det många tar upp är att det blir lättare att tillgodose sig kunskaper om man har kunskapen om varför. Reflektion och repetition är alltid bra. Tyvärr så är det fortfarande så på många ställen. Jag har sedan jag började läsa grundlärarprogrammet börjat fråga barnen i huset här frågor som ”vet ni varför ni läser ditten?” ”förklarade läraren målen med detta?” osv. Får alltid samma ”njae det vet vi inte” till svar. Kan självklart vara så att barn inte alltid uppmärksammar att det fått veta men då ser jag det som att lärarna inte fått med alla eleverna på kunskapståget. För att väcka intresse måste man förklara varför och koppla det till något som för eleverna gör det begripligt.
SvaraRaderaTack för ett intressant inlägg.
//Gunilla
Jag minns inte riktigt exakt, men känsla är att vi inte fick så mycket hjälp med att koppla informationen till våra tidigare erfarenheter eller vår närhet, utan precis som du skriver, vill jag minnas att vi enbart fick informationen.
SvaraRaderaDet krävs mer av en lärare att kunna förklara det till erfarenheter och koppla samman det med elevernas erfarenheter, men jag tror att det är av yttersta vikt att läraren faktiskt gör det! Jag tror att stora som små elever behöver detta. I våra hangoutsgrupper sker just detta, att vi reflekterar och diskuterar det vi lärt oss tillsammans och finner lösningar gör att vi får en djupare lärdom, tror jag iallafall :)
Hur det ser ut i skolan idag, vet jag inte. Det ska bli intressant att se när vi kommer ut på vår första LIA.
Jag minns inte riktigt hur det såg ut under min egen skolgång men det du poängterar är såklart mycket viktigt, det är ju mycket lättare för barnen/eleverna att kunna hänga med om de vet hur vägen ser ut, "idag ska vi göra detta som leder till denna delen..."
SvaraRaderaBra inlägg! Själv var min skolgång som några innan kommenterar- men i alla årskursen. Läraren kom in, började med: öppna sidan .... och så skulle hon förklara osv. Det fanns inte en enda eftermiddag/kväll då jag inte satt med läxor, och min mamma som förklarade allt igen och varför det är viktig och varför vi läser detta. Själv hon kunde inte allt, men men. Det är jätteviktig att förklara för barnen, att de får en bild av detta de lär sig och vad de kommer ha användning det till.
SvaraRaderaEn sak jag själv kommer ihåg var inledningen av första lektionen inför själva arbetet. För mig var inledningen verkligen a och o. Fick jag se en intressant film, höra en berättelse based on a true story eller se ett bildcollage var jag fast. På min arbetsplats skulle elever i årskurs 5 göra ett arbete i samhällskunskap. Eleverna delades in i grupper och fick från en tidning välja en artikel att arbeta om. Det fanns ett antal artiklar och man kunde verkligen se att eleverna tyckte att det var en intressant uppgift de hade framför sig. Grund och koppling är så underskattat och den där "aha-upplevelsen" man kan komma till när man kan göra kopplingen är guld.
SvaraRadera