Ska jag vara helt ärligt så...

Ska jag vara helt ärlig så ska jag säga det att när jag såg litteraturlistan och såg att det var en bok av Morgan Alling tänkte jag bara ''måste jag verkligen läsa den boken''. Jag beslutade mig för att inte beställa boken utan tänkte att det går nog bra ändå. Gissa vad, ett par dagar efter så insåg jag att den boken skulle nog vara bra att ha för att kunna göra uppgifterna konstigt nog. Det ledde till att jag köpte den som E-bok till datorn och när jag väl började läsa så insåg jag hur mycket jag uppskattade att läsa en ''vanlig'' bok för en gångs skull.

Efter att ha läst mycket litteratur på kort tid var det uppskattat att äntligen få läsa en bok som det inte fanns en massa svåra begrepp i, utan man kan bara läsa och njuta av upplevelsen genom att skapa egna bilder i sammanhanget som inte är så abstrakta utan ganska konkreta om ni förstår vad jag menar. Det var intressant att dels få läsa om hur illa det var att vara fosterbarn men också hur det kunde vända sig till en fördel. Det gav mig ett nytt perspektiv på hur det är från den sidan då jag själv har suttit på den andra sidan, den sidan som inte behövde byta skola varje månad. Morgan var speciell då han var väldigt utåtriktad och hade en vilja och en ambition till att anpassa sig till varje nytt ställe han kom. Han lärde sig att läsa av klassrummet för att sedan ta över det men för att sedan en vecka efter flytta därifrån. Men det är samtidigt väldigt sällsynt att barn faktiskt vågar och vill anpassa sig som blivit utsatta för hemskheter en annan aldrig kan föreställa sig (Alling, 2011)

När jag gick i grundskolan så fick vi en dag reda på att det skulle komma nya klasskompisar på besök och att vi skulle vara snälla och ta emot dem på ett bra sätt. När de väl hade anlänt förstod vi att det inte var riktigt något som stod rätt till och vi fick reda på lite om varför de var där och hur länge de skulle vara där. Två utav dom var jätte tysta och ville inte prata med oss utan de såg mest ut som att de inte ville vara där men var tvingade. Den tredje var lite som Morgan, han ville anpassa sig och försökte bli kompis med alla. Han läste lätt av vilka som var de ''populära'' och anpassade sig till hur de fungerade och blev kompis med dem. För de andra två tog det lite längre tid och från mitt perspektiv så ville jag inte bli bästa kompis med någon av dem. Det låter hemskt men eftersom vi inte visste hur länge de skulle stanna så ville man inte lägga sina andra kompisar åt sidan för att kanske hitta en ny bästa kompis som snart skulle vara borta. På detta sätt kan jag tänkta mig att många barn tänker när det kommer nya i klassen som man vet eller kanske inte vet kommer stanna kvar ens i den del av Sverige man bor. Mycket riktigt försvann snart alla tre till olika delar av Sverige och man har ingen aning om hur de har det idag.

Detta är ur en lärares perspektiv något som kan vara svårt att hantera. Hur ska dessa barn omhändertas för att på bästa sätt få med sig så mycket som möjligt under den tid de är våra elever? Och hur kan man förbereda sin klass på att det kommer ett par nya som man vet har haft problem och som antagligen bara kommer vara där i ett par månader?

Referens:

Alling, M. (2011). Kriget är slut. Stockholm: Forum

Bild: https://www.google.se/search?q=morgan+alling+kriget+%C3%A4r&espv=2&biw=1920&bih=974&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwia2cPf9q_QAhUJ1SwKHROgBW4Q_AUIBigB#imgrc=0LZivPuy38iXcM%3A