Vad är behavioristiska perspektiv?
Ett konkret och praktiskt perspektiv med fokus på människa beteende.
Man har konstaterat att miljön kan orsaka beteenden och därför har man också kunnat skapa behandlingsmetoder där miljön på ett enkelt sätt förändras och skapar nya beteenden. Det jag vet är att det kan hända att perspektivet inte fungerar kanske 100% men som jag har upplevt är att även i några fall som jag tyckte var svåra att lösa så hade varit det blivit bättre när jag såg saker på ett behavioristiskt sätt. Ordet "Behaviourism" verkar vara krånglig men är lätt att använda i praktiken.
Många använder behaviorism utan att vara medveten att den styr deras handlingar. Jag själv har använt den och fortsätter göra den utan att tänka på det. Föräldrar använder detta ofta hemma med barn, Exempelvis: Om du gör din läxa så ska du titta på TV. Och man ser att det fungerar. Jag brukar säga till min dotter som inte tycker om att läsa så här: Om du läser 5 sidor idag då ska du få spela eller gå ut med dina kompisar. Och det fungerar bra. ( 100% behaviourim)
Behavioristerna skapar en förståelse för hur inlärningen går till och alla kan sedan använda kunskapen i sin vardag exempelvis genom att förändra sitt eget beteende gentemot sina barn för att skapa önskvärda uppträdanden hos dem.
Jag jobbade med ett barn som behövde extra stöd (studiehandledningen på modersmål)
Från början hade hon inte självförtroende bara för att hon kunde inte prata svenska. Med studiehandledning så brukar man jobba utanför klassrummet. Men i mitt fall gick det inte alls att ta henne utanför klassrummet. Hon kunde inte hänga med alls, hon var så fundersam och ibland kunde bara tårar börja rinna, helt borta. Efter några gånger frågade hon mig: Varför går vi och jobba ut med dig medan de andra är in i klassrummet d.v.s att det är jag som är jätte dålig. Jag vet säger hon. Jag försökte visar att hon var bra, duktig, skriver fin men det hjälpte inte.
Då kom jag på en sak och sa: Om du är duktig idag och jobbar bra, så kan vi gå och jobba in i klassrummet. Hon gjorde bra den dagen och jag blev nöjd. Jag pratade med klasslärare och hon höll med mig. Vi förstod att hon behövde sällskap under lektion för att skapa hennes självförtroende. Nästa gång tog jag med mig tre andra barn som hade lite svårt med matte och jobbade tillsammans. Mycket bättre blev det, alla jobbade effektiv inklusive min "elev" som vill ha bekräftelse hela tiden. Miljön förändrade hennes beteende och skapade för mig en ny elev än hon som jag kände från början. Vi ändrade vårt tankemönster helt enkelt. Det är ackommodation som Piaget menar att man skapa helt nya tankemönster. Till och med nu jobba jag med denna metod med de yngre barn dvs 2an till 3an.
Efter en termin sa lilla flickan till mig: Nu behöver du inte komma Gertie jag förstår svenska sa hon! Vad bra! Går det bra också att jag är borta på No och matte? frågade jag. Njaa! svarar hon tveksamt...... Men nu är allt under kontroll. En lärare måste vara flexibel redo att anpassa sig efter olika situation. Någon kanske kommer assimilera detta till den nya situation till det man kan redan.
Det kognitiva perspektiv kommer i casen om att lära sig bäst i samspel med andra. Reflektera och lösa problem tillsammans med andra ger en kognitiv utveckling. "assimilation eller ackommodation. Allt detta utifrån perspektiv på lärande och min erfarenhet!
Vi har läst samma kurslitteratur men tänker på olika sätt dvs olika perspektiv. Hur skulle ni tänka lösa problemet på ett annat sätt i förhållande till olika perspektiv?
Behaviourism film! Passa på
https://www.youtube.com/watch?v=xvVaTy8mQrg
https://www.youtube.com/watch?v=eLaa8cgljKk&t=121s
Jag tänker att det du beskriver som att hon lär sig bäst i samspel med andra är sett ur de sociokulturella perspektivet. I detta perspektiv kan man anpassa undervisningen efter hennes proximala utvecklingszon så att det finns en lust att lära, de får inte bli övermäktigt.
SvaraRaderaSer man det istället ur kognitivt perspektiv är det elevens mognad som påverkar om hon är redo att ta till sig ny kunskap som antingen är anpassningsbar efter det hon redan har kunskap runt (assimilering) alternativt ge henne utmanande uppgifter så hon kan ackommodera. Så tänker jag utifrån vad jag läst i litteraturen!
Lundgren, U.P., Säljö, R. & Liberg, C. (red.) (2014). Lärande, skola, bildning: [grundbok för lärare]. (3., [rev. och uppdaterade] utg.) Stockholm: Natur & kultur. Phillips, D.C. & Soltis, J.F. (2014). Perspektiv på lärande. (2. uppl.) Lund: Studentlitteratur. Hwang, P. & Nilsson, B. (2011).
Hej Gertie. Håller med om att många föräldrar använder sig av behaviorism i sin vardag. Muta barnen med glass om de uppför sig i affären, ge barnen en belöning för att de hjälpt till att städa osv. Jag förknippar behaviorism med tv:s nanny- program, där dåligt uppförande resulterar i skamvrån eller "timeout"- stolen och gott uppförande med guldstjärnor. Men din erfarenhet du beskriver kopplar jag mer till Vygotskij och det sociokulturella perspektivet. Vygotskij menade att en aktiv lärare, en aktiv elev och en aktiv miljö för att skapa lärande. Din elev utvecklar sin kunskap på bästa sätt tillsammans med de andra barnen i klassrummet kombinerat med ditt stöd som vuxen. Viktigt att möta denna elev strax ovanför hennes nivå, så att hon får lite utmaning.
SvaraRadera//Johanna.