Skapa behandlingsmetoder med hjälp av Behaviourism

Vad är behavioristiska perspektiv?
Ett konkret och praktiskt perspektiv med fokus på människa beteende.
 Man har konstaterat att miljön kan orsaka beteenden och därför har man också kunnat skapa behandlingsmetoder där miljön på ett enkelt sätt förändras och skapar nya beteenden. Det jag vet är att det kan hända att perspektivet inte fungerar kanske 100% men som jag har upplevt är att även i några fall som jag tyckte var svåra att lösa så hade varit det blivit bättre när jag såg saker på ett behavioristiskt sätt.  Ordet "Behaviourism" verkar vara krånglig men är lätt att använda i praktiken.

Många använder behaviorism utan att vara medveten att den styr deras handlingar. Jag själv har använt den och fortsätter göra den utan att tänka på det. Föräldrar använder detta ofta hemma med barn, Exempelvis: Om du gör din läxa så ska du titta på TV. Och man ser att det fungerar. Jag brukar säga till min dotter som inte tycker om att läsa så här: Om du läser 5 sidor idag då ska du få spela eller gå ut med dina kompisar. Och det fungerar bra. ( 100% behaviourim)

Behavioristerna skapar en förståelse för hur inlärningen går till och alla kan sedan använda kunskapen i sin vardag exempelvis genom att förändra sitt eget beteende gentemot sina barn för att skapa önskvärda uppträdanden hos dem.

Här är en case som jag vill dela med mig, den är erfarenhet baserad.
Jag jobbade med ett barn som behövde extra stöd (studiehandledningen på modersmål)
Från början hade hon inte självförtroende bara för att hon kunde inte prata svenska. Med studiehandledning så brukar man jobba utanför klassrummet. Men i mitt fall gick det inte alls att ta henne utanför klassrummet. Hon kunde inte hänga med alls,  hon var så fundersam och ibland kunde bara tårar börja rinna, helt borta. Efter några gånger frågade hon mig: Varför går vi och jobba ut med dig medan de andra är in i klassrummet d.v.s att det är jag som är jätte dålig. Jag vet säger hon. Jag försökte visar att hon var bra, duktig, skriver fin men det hjälpte inte.

Då kom jag på en sak och sa: Om du är duktig idag och jobbar bra, så kan vi gå och jobba in i klassrummet. Hon gjorde bra den dagen och jag blev nöjd. Jag pratade med klasslärare och hon höll med mig. Vi förstod att hon behövde sällskap under lektion för att skapa hennes självförtroende. Nästa gång tog jag med mig tre andra barn som hade lite svårt med matte och jobbade tillsammans. Mycket bättre blev det, alla jobbade effektiv inklusive min "elev" som vill ha bekräftelse hela tiden. Miljön förändrade hennes beteende och skapade för mig en ny elev än hon som jag kände från början. Vi ändrade vårt tankemönster helt enkelt. Det är ackommodation som Piaget menar att man skapa helt nya tankemönster. Till och med nu jobba jag med denna metod med de yngre barn dvs 2an till 3an.
Efter en termin sa lilla flickan till mig: Nu behöver du inte komma Gertie jag förstår svenska sa hon! Vad bra! Går det bra också att jag är borta på No och matte? frågade jag. Njaa! svarar hon tveksamt...... Men nu är allt under kontroll. En lärare måste vara flexibel redo att anpassa sig efter olika situation. Någon kanske kommer assimilera detta till den nya situation till det man kan redan.
Det kognitiva perspektiv kommer i casen om att lära sig bäst i samspel med andra. Reflektera och lösa problem tillsammans  med andra ger en kognitiv utveckling. "assimilation  eller ackommodation. Allt detta utifrån perspektiv på lärande och min erfarenhet!
Vi har läst samma kurslitteratur men tänker på olika sätt dvs olika perspektiv. Hur skulle ni tänka lösa problemet på ett annat sätt i förhållande till olika perspektiv?
 Behaviourism film! Passa på
https://www.youtube.com/watch?v=xvVaTy8mQrg
https://www.youtube.com/watch?v=eLaa8cgljKk&t=121s

Ska jag vara helt ärligt så...

Ska jag vara helt ärlig så ska jag säga det att när jag såg litteraturlistan och såg att det var en bok av Morgan Alling tänkte jag bara ''måste jag verkligen läsa den boken''. Jag beslutade mig för att inte beställa boken utan tänkte att det går nog bra ändå. Gissa vad, ett par dagar efter så insåg jag att den boken skulle nog vara bra att ha för att kunna göra uppgifterna konstigt nog. Det ledde till att jag köpte den som E-bok till datorn och när jag väl började läsa så insåg jag hur mycket jag uppskattade att läsa en ''vanlig'' bok för en gångs skull.

Efter att ha läst mycket litteratur på kort tid var det uppskattat att äntligen få läsa en bok som det inte fanns en massa svåra begrepp i, utan man kan bara läsa och njuta av upplevelsen genom att skapa egna bilder i sammanhanget som inte är så abstrakta utan ganska konkreta om ni förstår vad jag menar. Det var intressant att dels få läsa om hur illa det var att vara fosterbarn men också hur det kunde vända sig till en fördel. Det gav mig ett nytt perspektiv på hur det är från den sidan då jag själv har suttit på den andra sidan, den sidan som inte behövde byta skola varje månad. Morgan var speciell då han var väldigt utåtriktad och hade en vilja och en ambition till att anpassa sig till varje nytt ställe han kom. Han lärde sig att läsa av klassrummet för att sedan ta över det men för att sedan en vecka efter flytta därifrån. Men det är samtidigt väldigt sällsynt att barn faktiskt vågar och vill anpassa sig som blivit utsatta för hemskheter en annan aldrig kan föreställa sig (Alling, 2011)

När jag gick i grundskolan så fick vi en dag reda på att det skulle komma nya klasskompisar på besök och att vi skulle vara snälla och ta emot dem på ett bra sätt. När de väl hade anlänt förstod vi att det inte var riktigt något som stod rätt till och vi fick reda på lite om varför de var där och hur länge de skulle vara där. Två utav dom var jätte tysta och ville inte prata med oss utan de såg mest ut som att de inte ville vara där men var tvingade. Den tredje var lite som Morgan, han ville anpassa sig och försökte bli kompis med alla. Han läste lätt av vilka som var de ''populära'' och anpassade sig till hur de fungerade och blev kompis med dem. För de andra två tog det lite längre tid och från mitt perspektiv så ville jag inte bli bästa kompis med någon av dem. Det låter hemskt men eftersom vi inte visste hur länge de skulle stanna så ville man inte lägga sina andra kompisar åt sidan för att kanske hitta en ny bästa kompis som snart skulle vara borta. På detta sätt kan jag tänkta mig att många barn tänker när det kommer nya i klassen som man vet eller kanske inte vet kommer stanna kvar ens i den del av Sverige man bor. Mycket riktigt försvann snart alla tre till olika delar av Sverige och man har ingen aning om hur de har det idag.

Detta är ur en lärares perspektiv något som kan vara svårt att hantera. Hur ska dessa barn omhändertas för att på bästa sätt få med sig så mycket som möjligt under den tid de är våra elever? Och hur kan man förbereda sin klass på att det kommer ett par nya som man vet har haft problem och som antagligen bara kommer vara där i ett par månader?

Referens:

Alling, M. (2011). Kriget är slut. Stockholm: Forum

Bild: https://www.google.se/search?q=morgan+alling+kriget+%C3%A4r&espv=2&biw=1920&bih=974&source=lnms&tbm=isch&sa=X&ved=0ahUKEwia2cPf9q_QAhUJ1SwKHROgBW4Q_AUIBigB#imgrc=0LZivPuy38iXcM%3A

Vilka är vi?

En människas ryggsäck är fylld med erfarenheter, känslor och tankar. En snabb reflektion är att livet är en balans mellan handlingar och ödet, vissa saker kan vi påverka - andra inte. Hur som helst är alla unika och min "ryggsäck" bär jag med mig jämt, för att samla på mig mera häftiga saker och upplevelser. Ibland kan man fundera på ... vem är Isabell egentligen och varför? 

Sedan barnsben har jag alltid älskat att vara kreativ! En hobby "att vara kreativ" finns alltid med och som jag dessutom delar med min dotter som är fyra år.. eller är det jag som präglat henne? Oavsett har vi väldigt skoj och när vi tröttnat på fantasi, och vill ha mer action jagas vi för fullt med lillebror som är två år. Tiden spenderas så mycket det går med min familj och på helgerna är min bonusson hemma. Vi snackar mest om tjejer, datorspel och skräckfilmer.

Älskar att umgås med vänner, familj. Humor är fantastiskt roligt - oavsett om det är med eller mot mig.. hihi
Men konstigt nog gillar jag inte att prata i telefon...

En resa jag gjorde som projektarbete i gymnasiet kommer jag aldrig glömma, Vi besökte en by, Bubulo i Uganda. Träffade mängder med underbara människor. Det jag fick uppleva där i klassrummet, på vischan ... hur barnen levde, lekte.. var helt fantastiskt. Roliga minnen.. De hade inte någon klocka i klassrummet så de kom aldrig i tid.. och hur jag aldrig fick sitta i solen (det kom alltid någon lärare och sa att jag som var så blek skulle bli dålig o sitta där...jag som ville bli brun!). Tänk när vi blev bjuda på komage.. eller när en babian var på väg att attackera oss..

Glömde säga.. 25 år, bor i Åmål, Utbildade mig omvårdare efter gymnasiet, Arbetat som servitris, säljare i butik, telefonförsäljare. De senaste åren, främst som omvårdare och vikarie i förskola.
 Lakrits är flott, te lika så... känner ni mig nu? Ha de gott! 

Hej!

Jag heter Nina Spångberg och är 36 år. Jag bor i Skövde med min man och två döttrar som är 2 och  4 år. Ursprungligen kommer jag från ett samhälle söder om Kalmar, dit vi åker så ofta vi har möjlighet för att besöka familj och vänner. När jag inte pluggar är jag med familj och vänner, yogar eller promenerar.  Min erfarenhet av läraryrket är inte så lång, jag jobbade som vikarie på högstadiet, lågstadiet och SFI under vårterminen och sommaren och insåg att det var väldigt roligt!

Vänliga hälsningar Nina

Tja! Marcus heter jag och jag bor i en ort vid namn Tösse utanför Åmål med min mamma, pappa och en av mina bröder. Jag är 19 år och tog precis studenten från att ha gått naturlinjen i Bengtsfors. På fritiden jagar jag, sitter vid datorn eller spelar innebandy. När jag spelar dator så spelar jag antingen Dota 2 eller CS:GO för den som är intresserad. Annars finns det inte så mycket att säga egentligen så hare gött hej!

Hej! Gertie heter jag, bor i Arboga sen 2012 med min familj och trivs bra. Jag är gift och har fyra egna barn och två bonusbarn, en stor familj kan man säga. Det är roligt med barnen men också tufft. Jag har jobbat som lärare i mitt hemland och i Sverige som modersmålslärare och studiehandledare i swahili och franska, ibland som vikarie vid behov. På fritiden försöker jag umgås med mina barn, kompisar och är med på Friskis och Svettis för att röra på mig. Jag tycker om människor och är glad med min nya arbetsgrupp. Jag vill bara säga hur jag känner mig efter kursstart. Så här uttrycker jag det, Yes we can together! Jag ser fram emot detta.

Vänliga hälsningar Gertie